toggle menu

INTERVJU

ANNA KRUS

INTERVJU

 

Anna Krus är byggnadsantikvarie vilket innebär att man arbetar med att bevara, vårda och utveckla kulturmiljöer från olika tidsepoker. Idag jobbar hon på Nyréns Arkitekter som planantikvarie och i samband med utvecklingen av Sture har hon fått chansen att verkligen fördjupa sig i kvarteret Sperlingens Backes. Vi fick chans att ställa några frågor till Anna angående detta.

Kan du beskriva vad din roll har varit i projektet?

Jag och min kollega Anna Birath fick redan 2013 i uppdrag att ta fram ett kulturhistoriskt underlag som del av förutsättningarna för projektet. Vi har sedan kontinuerligt fördjupat vår kunskap om de byggnader som ingår i projektet och om den komplexa struktur de är en del av. Detta har resulterat i ett antal rapporter som presenterats och diskuterats med beställaren och med staden.

 

Vilken typ av vägledning skulle du säga att kulturhistoriska rapporter av det här slaget ger?

Våra analyser sätter fingret på de kulturhistoriska kvaliteterna i en miljö. De beskriver vilka karaktärsdrag och egenskaper som är viktiga att ta hand om.

Underlag ska i grund och botten 1) kartlägga områdets historiska utveckling, 2) beskriva vad som finns kvar från olika tidsperioder, 3) analysera vilken kunskap/upplevelse som är möjlig att avläsa/uppleva i den befintliga miljön, och 4) tydliggöra värdebärande objekt, karaktärsdrag och uttryck.

Tillsammans med fastighetsutvecklaren och arkitekt kan vi sedan hjälpa till med att ta fram ett förslag som går hand i hand med kulturvärdena på platsen. I arbetet med Sture har vi till exempel genomfört en så kallad känslig- och tålighetsanalys. Den visar vilka delar av kvartersbebyggelsen som har hög känslighet, normal känslighet respektive tålighet för förändring.

I den formella planprocessen blir kulturmiljöanalysen ett kunskapsunderlag för kommunens handläggare och för politiker. Det hjälper dem att göra avvägningar mellan olika allmänna och enskilda intressen, där till exempel kulturmiljö är ett allmänt intresse.

 

 Idag har ju Stureplan sin givna plats i Stockholms innerstad. Vilken roll skulle du säga att platsen har spelat historiskt?

Kärnvärdet i kvarteret hittar man i det sena 1800-talets stadsbyggandsideal. Det är fortfarande tydligt avläsbart såväl i planstruktur som i bebyggelsens exteriörer. Birger Jarlsgatans breda boulevard och Stureplans öppna platsbildning med omgivande fasader präglas fortfarande i hög grad av en påkostad arkitektur från förra sekelskiftet. Även Humlegårdsgatan och Grev Turegatan domineras av bostadsfasader från förra sekelskiftet. Karaktäristiskt är bland annat den täta stenstadsbebyggelsen med en kvartersstruktur som med avseende på storlek och byggnadstyper utgör en enhetlig bebyggelsekaraktär.

 

Hur kom det sig att Stureplan blev en så viktig del av stadskärnan?

Platsen blev redan från början en livlig knutpunkt med bostäder, handel, hotell, restauranger och spårvagnstrafik. I stort sett alla byggnader hade handelslokaler i bottenplan

och på innergårdar och i källarlokaler var det vanligt med verksamheter av olika slag. I de övre våningarna mot platsen låg paradlägenheter för de mest välbärgade inom den växande borgarklassen medan gårdshus och fastigheter längs med de smalare gatorna beboddes av lägre tjänstemän, tjänstefolk och hantverkare.

Platsens blev också tidigt en knutpunkt även för kollektivtrafiken som till en början bestod av hästdrivna spårvagnar, men som snart övergick till elektriskt drivna vagnar. Även andra etablissemang lockades att etablera verksamheter vilket bidrog till Stureplans livfulla gaturum. I hörnet mellan Sturegatan och Biblioteksgatan låg det populära hotell Anglais (numer rivet), på Sturegatan hade Curman öppnat ett nytt hälsobad (Sturebadet) och i hörnet mellan Biblioteksgatan och Birger Jarlsgatan invigdes 1899 K M Lundgren moderna affärspalats (idag ombyggt).

Med öppnandet av den nya Kungsgatan, som invigdes tidigt 1910-tal, skapades ytterligare en länk till Stureplan som förstärkte platsens funktion som knutpunkt med Bångska palatsets från början rikt artikulerade fasad som värdig fond. Denna byggnad är dock idag kraftigt förvanskad och har tappat sin arkitektoniska värdighet.

 

Stureplan genomgick en stor förändring 1988-1990. Vad ville man åstadkomma genom det?

Syftet var att vitalisera platsen och skapa nya förutsättningar för handel. Platsen hade alltsedan 1960-talet tappat sin attraktionskraft. Funktionen som knutpunkt för kollektivtrafiken minskade drastiskt i och med T-banans utbyggnad och parallellt med att bilarna tog allt mer plats i stadsrummet trängdes fotgängarna undan. Från att ha varit en samlingspunkt blev torget relativt öde och försäljningen gick ned. Sturegallerian byggdes för att skapa nytt liv både i handel och i gatumiljö. Då slogs fastigheter samman, flera gathus och gårdshus revs och ersattes med kontorshus och gallerian vindlade mellan gårdshus och överbyggda bakgårdar.

Även Stureplan ingick i galleriasatsningens strävan att vitalisera platsen och gjuta nytt liv i området. Grundidén var att skapa ett vardagsrum, återuppliva platsens funktion som mötesplats för stockholmarna och lyfta fram kvaliteter från tider som flytt på platsen som dessutom skulle fungera som en entré till gallerian.

En stor förändring var att en ny trafiklösning togs fram där gatorna drogs om till en korsning så att en större yta skapades framför gallerian. En viktig målsättning i projektet var att vidga utrymmet för gångtrafik. Resultatet blev att det nedgångna gamla trafiktorget blev en exklusiv och urban inramning för det nya stadslivet.

I dag har Stureplan i viss mån kvar sitt namn som centrum för delar av Stockholms nattliv, medan handeln utvecklats kraftigt i nya riktningar och former på annat håll och inte längre kan sägas spela lika stor roll vid platsen.

 

Under ert arbete med den här kulturanalysen, finns det några särskilda vackra platser i området som ni stött på?

Det finns ett ovanligt vackert och välbevarat gårdsrum på Birger Jarlsgatan 18 som brukar kallas Marmorhallarna. Det är ett elegant rum som omges av fasader i jugendbarock. Rummet var från början en öppen gårdsbildning i utomhusmiljö med arkitektoniskt gestaltade ytterfasader. Idag är det ett delvis om- och igenbyggt rum med överglasning. Det speciella är den slutna rumsbildningen och de omsorgsfullt utformade fasaderna. Det är en förvånansvärt välbevarad ursprunglig rumsbildning med höga kvaliteter som väldigt få känner till.