toggle menu

SVAMPEN

EN STOCKHOLMS IKON

ARTIKEL

Varje stad har sina världskända kännetecken. De där monumentala objekten som alla kan namnet på och har någon form av relation till. Eiffeltornet i Paris, Frihetsgudinnan i New York, Kristus-statyn i Rio de Janeiro. Ställen och byggnader som är ”larger than life” – långt fler har sett dem på film och tv än i verkligheten.

Sen finns det lite mer jordnära saker, de där ikonerna som är välkända för alla som bor i en stad men som man kanske inte har hört talas om innan man varit där ett tag. Landmärkena som man stämmer träff vid, som man pratar och skämtar lite vänskapligt om.

 

I Stockholm är Svampen på Stureplan en sådan ikon, en kär klenod för Stockholmare av olika slag. Svampen uppfördes 1936 och ritades av landskapsarkitekten Holger Blom. Den ursprungligt tänkta användningen var som regnskydd, och när den invigdes var det långt ifrån alla som var entusiastiska, många tyckte till exempel att denna konstruktion med ett långt utkragande tak på en 3,3 meter hög betongpelare var rent anskrämlig.

 

Under de kommande åren tjänade sedan Svampen många olika roller. Ett regnskydd, en mötesplats, ett och en central punkt i Stockholm. Så fortsatte det fram till 1967 då Sverige lade om till högertrafik och spårvägstrafiken försvann från området. Den nya trafiksituationen där Svampen blev omringad av bilväg på alla sidor gjorde att ingen längre hade någon anledning att stämma träff under betongtaket. 20 långa och tuffa år senare hade detta utsatta liv satt sina spår. Svampen var skadad, och när trafiken än en gång skulle läggas om blev det tvunget att riva Holger Bloms gamla regnskydd.

 

Men detta beslut föll inte i god jord. Av motståndet mot ”betongklumpen” från dryga 50 år tidigare fanns inget kvar – alla ville ha kvar Stockholms mest kända svamp. Resultatet blev en inte helt exakt kopia som 1988 restes några tiotal meter från det ställe där originalet hade stått.

 

Idag är det få Stockholmare som kan tänka sig sin stad utan Svampen. Det är en självklar ingrediens i stadsbilden, en form som betraktas som lite humoristisk, organisk, historisk, kaxig och ibland också ganska snygg.

111svampenforweb