Ernst Billgren skapar konst på Stureplan

Han är en av Sveriges främsta konstärer. Under våren har Ernst Billgren målat vackra motiv utanför Sturehof. Här berättar han om upplevelsen att skapa konst på byggplank och om Stureplan som trygg fixpunkt.

Foto: Anton Östlund

Hej Ernst,
Hur stor del av dig är konstnären Ernst Billgren och hur stor del är den privata Ernst?
Jag är 99% konstnär och 2% privat. Jag är inte så intresserad av Ernst Billgren privat utan mina tankar går till vad jag kan göra konstnärligt. Det är oftast den första tanken när jag vaknar och den sista innan jag somnar på kvällen. Om jag har möjlighet att välja mellan att putsa skorna och att måla lite mer så väljer jag så gott som alltid att måla lite extra. Mina privata tankar eller vad jag tycker, intresserar mig mycket lite utan vad jag kan göra kan väcka mitt intresse.

Hur lyckas man hitta sin egen personliga konststil?
Många konstnärer jobbar halva livet för att hitta sin egen konststil och lägger andra halvan på att försöka bli av med den! Eftersom att bli av med min stil har blivit min stil har det blivit ett omöjligt val. Det är därför jag till nästa utställning har en person som bestämmer vad jag ska göra, då slipper jag hela problemet.

Är det några specifika verk som har extra symbolisk mening för dig?
Nästa verk som jag ska göra är alltid det allra viktigaste verket för mig. Det man har gjort går inte att ändra på. Det man ska göra innehåller tusentals möjligheter, även möjligheten att de kan bli ett intressant verk. De målningar som redan är gjorda är bortom ens egen kontroll.

En fisk och grönsaker i vackra färger pryder nu Sturehofs byggplank.
Foto: Julia Billgren och Ulf Hinds

När vi pratar om offentliga konstverk så har du nyligen målat utanför Sturehof. Hur var det att göra ett sådant typ av uppdrag?
Offentliga uppdrag kommer oftast från städer eller kommuner som vill ha en skulptur som kan stå länge, så tillfälligt måleri på ett byggplank hör till ovanligheterna och är en trevlig omväxling.

Foto: Anton Östlund

Vad har du målat?
Fisken är väl något mittemellan torsk och öring och grönsakerna kan man oftast gissa ungefär vad de föreställer, vilket täcker Sturehofs meny. Kött valde jag att inte måla då en biff inte är lika snygg som fiskar och grönsaker. Bilderna har en ovanlig kvalitet eftersom de är tillfälliga, de är på byggplank som kommer att försvinna inom kort. Det gör dem lite sorgliga.

Hur går processen till att skapa dessa typer av målningar?
Jag börjar med en mycket klar bild av vad jag ska göra och så blir det ändå alltid något annat.

Om du skulle måla något som symboliserar kvarteret runt Stureplan, vad skulle det vara?
En svamp är den naturliga symbolen för Stureplan och det vore kul att måla svampen som en stor flugsvamp.

Vilken roll tycker du att konsten ska ha i staden?
Konsten är vad som skiljer människan från djuren och det är via den som vi får syn på oss själva och kan utvecklas som sort. Utan konsten skulle staden bara bestå av vilda djur.

Vad är din relation till Stureplan?
Det krävs alltid fixpunkter i tillvaron, både egna minnen och fysiska platser och utan sin historia blir man vilsen. Stureplan utgör en sådan fixpunkt där minnen samlas. Man vet var man kommer ifrån och då kan man också kliva vidare i livet. De bästa minnena är de enkla, som alla trivsamma vardagsmiddagar på uteserveringar tillsammans med frun och hunden.

Tack Ernst!


 

Relaterade artiklar

  • Vinexperten på Grevgatan: ”Det finns så mycket mänsklighet i en vinkällare”

    Magnusson Fine Wine har av kunder beskrivits som den svenska vinkulturens nationalscen. Vad säger grundaren Johan Magnusson om vin och potentialen för framtida vinbarer på Stureplan?

  • Stadsarkitekten om nya Sture: “Allt blir bättre”

    Torleif Falk har varit involverad i flera imponerade stadsbyggnadsprojekt. Vilka projekt är mest tillfredställande, och hur håller man sig opartisk i stadsbyggnadsfrågor?

  • Konstnären Michelle Eismann om kulturens betydelse för Stureplan

    Illustrationer för Riche och en stor spegelinstallation på Sergels torg är några av Michelle Eismanns verk. Vad tänker hon om enprocentregeln och om konstnärsyrket?