Han ser allt som händer nere i tunnelbanan på Stureplan

Reza Dehban är stationsvärden och stuntmannen som har jobbat många år i Stockholms tunnelbana. Här berättar han om sina intressanta möten och upplevelser.

Fotograf: Ulf Hinds

Hej Reza! Berätta vem är du?
Jag kommer från Iran, är 49 år och har bott i Sverige sedan 1984. Är uppvuxen i Järvaområdet men bor idag i Täby. Två av mina barn, 18 och 10 år, bor heltid hos mig, och en tredje som är 13 år, bor sedan ett tag tillbaka ungefär 80 procent hos mig. Så all tid och ork går till att umgås och hitta på saker med barnen. 

Hur länge har du jobbat som stationsvärd det och hur kommer det sig att du valde det yrket?
Jag började jobba som spärrvakt 1996, som det då hette. Ett par år senare var jag också konduktör på Nockebybanan. Men idag arbetar jag bara som stationsvärd. Bland många jobb jag sökte var också tunnelbanan där. En dag damp ett brev ner där det stod att jag var välkommen att komma på ett informationsmöte för arbetet som spärrvakt. Så vad jag gjorde var att jag jobbade deltid som fritidsledare och deltid som spärrvakt. När jag senare fick erbjudande om en heltidstjänst på tunnelbanan bestämde jag mig att helt och hållet för att arbeta i tunnelbanan.

Vad gjorde du innan du blev stationsvärd?
Efter gymnasiet arbetade jag som vikarierande fritidsledare runt om i Stockholm. Jag fick också senare fast tjänst på Hallonbergens skola som fritidsledare. Men det var också bara halvtid, så jag letade febrilt efter ett fast heltidsjobb. Mellan 1997-1999 utbildade jag mig som stuntman i dåvarande Svensk-amerikanska stuntskolan där jag jobbade med både inhemska och utländska produktioner. Bland annat Beck Kartellen, Wallander Faceless killer, The Girl With the Dragon Tattoo. Men tyvärr har man som stuntman ett bäst före datum. Då jobbar man antingen som stuntkoordinator eller lär sig att arbeta bakom kameran inom postproduktion. Så under åren har jag utbildat mig inom filmredigering vilket jag arbetar med ibland. 

Hur ser dina arbetsdagar ut?
Eftersom jag har barn arbetar jag bara tidiga morgontjänster. Normalt sätt skiftar man mellan olika stationer under arbetsdagen. Just nu skiftar jag mellan Östermalm, Hornstull och Stadion. 

Vad får dig motiverad att gå till jobbet?
Jag brukar halvt på skämt halvt på allvar säga att det finns kollegor som har jobbat i tunnelbanan sedan Moses och Abrahams tid. Nyligen såg jag på en lista att jag har kollegor som har arbetat sedan 1977. Att jag arbetat i snart 27 år i tunnelbanan är inte så långt när man jämför med många andra kollegor. Att så många medarbetare väljer att arbeta kvar så länge signalerar att man trivs på jobbet. Själv trivs jag som en fisk i vattnet att arbeta i tunnelbanan. I princip allt med jobbet älskar jag. Kollegor, arbetsledarna, miljön, allt. 

 

Fotograf: Ulf Hinds

Vad tycker du är mest utmärkande med Östermalmstorgs tunnelbana?
Det finns en speciell mysfaktor med Östermalms station. Det är en väldigt fin och trygg station men den är också högt trafikerad. Många frågor om olika adresser. På sommaren är det väldigt mycket turister med många frågor. 

Vilket är ett av dina bästa minnen från jobbet som stationsvärd på Östermalmstorg?
De bästa minnena är när jag och kollegor lyckas hitta saker folk har glömt på olika platser i tunnelbanan. Det är inte ovanligt att folk glömmer datorer eller väskor där väldigt viktiga saker är förvarade. Jag tror att de flesta kollegor har erfarenhet av att trafikanter har gråtit av lycka vid sådana tillfällen. Sådant blir man alltid glad av.

Hur upplever du att personer är som du möter i ditt jobb?
För det mesta är folk bara trevliga. Men självklart kan folk bli sura och irriterade vid förseningar och så. Det är inte så jättevanligt men det händer också ibland att när det blir köbildning under ruschtider, ställer sig någon bakom personen jag servar och viftar med en lapp och vill att jag öppnar grinden. Då upplyser jag om att man ska vänta på sin tur och ställa sig i kö som alla andra. Då säger de ofta: “men jag har bråttom”. Jag svarar att det har de andra också, de har också ett tåg att passa. Oftast förstår folk det och ställer sig i kön.   

Vad är det konstigaste du har sett hända i tunnelbanan när du jobbat?
Arbetar man i tunnelbanan upplever man mycket. Både tråkiga och roliga saker. Vet inte om jag ska kalla det för konstigt, men en grej jag aldrig glömmer är när jag arbetade kväll. Då kommer en kille i 17-18 årsåldern fram till disken och räcker fram en väska. Han sa att han hittat väskan på en bänk och att det fanns pengar där, men visste inte hur mycket det var. Sedan gick han bara med sin kompis. När jag tittade i väskan såg jag mängder av sedlar, både dollar och svenska femhundralappar. När jag räknade allt var det ungefär 37000 kronor. I väskan fanns också ägarens identitet där hon av id-handlingar att döma var turist eller så. Och det som förbryllade mig var att killen som lämnade in väskan, enligt mina fördomar inte var en kille som skulle lämna in en upphittad väska full av pengar, utan snarare någon som skulle springa i väg med den. Bilden av killen börjar bli mer och mer suddig. Men händelsen kommer jag alltid ihåg.

Har du några favoritplatser på Stureplan?
Förra sommaren brukade jag på rasten sitta på en av bänkarna på Biblioteksgatan precis bredvid bilvägen. Där finns en staty av en konstnär som turister brukar blänga på från olika håll. Det är faktiskt mysigt att sitta där, trots trafiken.

Tack Reza!



Relaterade artiklar

  • Entreprenören bakom succé-baren på Grev Turegatan

    Han har blivit utsedd till en av världens bästa bartenders och nu har Johan Evers ”A bar called Gemma” nominerats i Tales Spirited Awards. Hur är det att driva bar på Stureplan?

  • Vogue-drottningen om ett av hennes första lyxinköp på Stureplan

    Martina Bonnier fick en dag ett samtal med en förfrågan om att starta upp det prestigefyllda magasinet Vogue i Norden. Här får vi följa hennes tankar om livet i Stockholm och om minnena på Stureplan. 

  • Redaktören och författaren Hugo Rehnberg om varför Stureplan är en bra spelplats

    Hugo Rehnberg har skrivit flera storsäljande romaner och ligger bakom några av landets mest omtyckta krönikor från SvD Perfect guide. Vem är det som döljer sig bakom de välskrivna texterna?